fredag 9 januari 2009

Down in Paris they walk fast

(...That is unless they walking slow)
Jag borde inte skriva och jag har inte skrivit på ett tag för jag känner mig för nere och så, men jag ska ändra på det och bli duktig på att skriva. Lite ilskehanteringsterapi kanske funkar om jag bankar på tangentbordet? Okej där ljög jag, bankar inte på tangentbordet, mina händer liksom flyger över det, eh vad man nu ska säga.

Jag måste skriva lite dikter för det har jag inte gjort, men det ska jag göra någon gång och det snart. Kanske i morgon, men nu är det för sent för att vara jättepoetisk, annars sprängs hjärnan, japp det har jag hört att den kan. Kanske inte, där ljög jag igen. Typiskt vad jag ljuger just nu, ingen bra människa jag är!

Nu har jag redan skrivit i två fina färger, och det här blir den tredje, rööd. Röd är blodets färg, blod är... Tjockt. Mm, visste ni det, att blod var tjockt? Nej usch orkar inte hålla på såhär och babla om ingenting, sätter mig vid musiken och njuter en gång till, bara för att jag alltid kommer att älska Regina Spektor!

Har du inte hört Regina Spektor gör det inget, för hon är jätteduktig som du ändå måste lyssna på förr eller senare för att hennes musik kommer innebära en ny revolusion eller vad man ska säga. Trist med 10-talet jag vill ha tillbaka 90-talet och 00-talet, woho! inte 10-talet, för jorden lär gå under då! (2012 om du inte visste det)



----------------
Now playing: Regina Spektor - Ne Me Quitte Pas
via FoxyTunes

Inga kommentarer: